VÄLKOMMEN
Är du kvinna & utsattes för incest eller andra sexuella övergrepp i barndomen?
Du är inte ensam & det går att må bättre.
I början av 2026 kommer jag bjuda in dig till en plats där du får hjälp att förstå dig själv, får bli sedd och bekräftad i en trygg miljö av kvinnor med liknande erfarenheter och får verktygen & stödet att läka.
Vill du vara med och forma programet?
Delta utan kostnad i pilotomgången
Kursen är fyra veckor lång och har ett ordinarie pris på 7 000 kr (exkl. moms).
Nu erbjuder jag en pilotomgång som startar den 10 november –
du får delta utan kostnad, mot att du delar din feedback.
Utsatts för incest? Fast det är väl en på miljonen... eller?
Nej, snarare drygt 1 av 25.
Läs den meningen igen.
Enligt stiftelsen allmänna barnhuset så har 4.2% av svenska befolkningen blivit utsatta för incest.
Att utsättas för incest, är bland det absolut värsta man kan utsättas för. Det vet nog alla.
Men jag har insett att endast en bråkdel av de utsatta får hjälp.
Det beror på fler saker:
Att vården saknar resurser och ofta relevant kunskap.
Att det i samhället fortfarande är stigmatiserande.
Att få vet vilka konsekvenser som incest faktiskt får.
Att den som utsatts ofta känner skam och rädsla och inte söker hjälp.
Det tänker jag ändra på..
.
Känner du igen dig?
Då är du extra viktig & jag skulle vilja be om din hjälp!
Jag vill samskapa det här programmet med er som utsatts och har därför tagit fram en enkät med syfte att fånga upp era behov & önskemål.
Varmt tack för att du tar dig tid att hjälpa mig, och på det sättet även många andra!
Men var det ens ett övergrepp?
Sexuella övergrepp mot barn innefattar alla former av sexuella handlingar som ett barn utsätts för. Barn kan aldrig ge samtycke.
-
Övergreppen kan vara orala, anala eller vaginala.
-
Det kan vara blickar, ord, beröring. att någon blottat sig eller visat sexuella handlingar.
-
Det kan vara fysiskt eller digitalt.
Sexuella övergrepp behöver inte vara förenade med fysiskt våld för att det ska vara traumatiserande.
Många saknar helt eller delvis minnen av det som inträffat, men anar eller vet ändå.
Fast det var kanske inte så farligt?
Det är normalt att tänka att man överdriver. Att det inte var så farligt. Att man är löjlig som mår dåligt av det. Att man kanske inbillat sig. Att man borde skärpa sig.
Alla övergrepp är allvarliga. ALLA. Hur grava konsekvenserna blir, beror inte så mycket på hur övergreppen gick till, om övergreppen var fysiska, verbala eller något annat. Det som avgör hur stort lidandet blir är en rad andra faktorer, som tex:
-
Hur din uppväxt var i övrigt.
-
Hur utsatt position du hade, om förövaren tex var en förälder.
-
Om du berättade för någon, & i så fall hur fort & hur du då blev bemött.
-
Om du fick adekvat hjälp & i så fall hur fort.
"I genomsnitt har det gått 16 år från övergreppen till att man för första gången berättar om dem för någon."
Källa: Wonsa
Men jag vill helst inte tänka på det.
Det är vanligt att vilja försöka glömma det som hänt. Att dra ett streck över det. Gå vidare.
Men om man inte fått chans att läka, är risken stor att man då får leva med flera av bl.a. följande konsekvenser:
-
CPTSD (se nedan)
-
Ätstörningar
-
Kronisk smärta
-
Högt blodtryck
-
Problem med magen
-
Medberoende
-
Missbruk
-
Depression
-
Ångest
-
Utmattning/ hjärntrötthet
-
Social fobi
-
Traumarelaterad dissociation
-
Dissociativ identitetsstörning (DID)
Självmordstankar är vanligt.
Det här får i sin tur konsekvenser på alla delar av livet; yrkesliv, kärleksrelationer, föräldraskap osv.
CPTSD
CPTSD kan uppstå som ett resultat av upprepade eller långvariga trauman som tex slaveri och tortyr eller att man vuxit upp med sexuella övergrepp.
Diagnosen finns med i Världshälso-organisationens klassifikation av sjukdomar, ICD-11, men det är ännu inte fastställt när den kommer att börja användas i Sverige.
"Vid CPTSD finns en minnesskada. Hjärna och kropp förstår inte fullt ut att händelsen är avslutad, och är därför på sin vakt, hela tiden förberedd på att händelsen ska hända, eller händer. Det lämnar rädslor från, beredskap för, och återupplevande av händelsen. Det finns också neurbiologiska skador som påverkar förmågan att reglera känslor och lita på eller knyta an både till sig själv och till andra människor."
Källa: Wonsa
CPTSD innebär bl.a. följande symptom i olika utsträckning:
-
Väldigt hög vaksamhet, att alltid känna sig på spänn om än precis under ytan. Rädd för andras reaktioner. Man kan även vara extremt lättskrämd vid överraskande ljud eller rörelser.
-
Svårigheter med känsloreglering, tex mycket starka ilskeutbrott eller ångest.
-
Att känna overklighetskänslor. Känna sig avskild, inför sig själv, sin kropp, omgivningen eller tiden.
-
Tankar att man är en extremt dålig människa, värdelös och motbjudande. Man kan inte riktigt sätta fingret på vad man har gjort för fel. Man bara ÄR fel. Man kan känna självhat.
-
Svårt att skapa & bibehålla hälsosamma relationer. Svårt att känna sig nära & trygg med andra människor.
-
Att undvika sådant som direkt eller indirekt påminner om det traumatiska, såsom specifika känslor, tankar, minnen, sinnesintryck (tex ljud) och även faktiska situationer, platser och personer.
-
Svårt att somna, täta uppvaknanden eller orolig sömn.
-
Våldsamma mardrömmar.
-
Koncentrationssvårigheter.
-
Självskadebeteende.
-
Intensiva reaktioner vid något som påminner om händelsen eller plågsamma minnen och snabba ögonblicksbilder, så kallade flashbacks.
Jag själv
Jag har själv varit utsatt och bl.a. kämpat med CPTSD, ätstörningar & medberoende så länge jag kan minnas.
Så jag vet en del om symptomen.
Nästan lika länge har jag försökt få hjälp. Jag fick min första (C) PTSD diagnos 2001 och den andra 2024. Jag väntar fortfarande (2025) på att få en traumabehandling.
Så jag vet en del om att söka vård och hur systemet funkar och inte funkar.
I väntan på hjälp från vården har jag läst en del litteratur, deltagit i en forskningsstudie på KI, gått med i en stödgrupp hos RISE (rise-sverige.se), skaffat en terapeut privat och gjort ett stort jobb kring mina egna symptom.
Så jag vet även en del om att läka.
You are not broken, in need of fixing.
Rather, you are deeply hurt, in need of care.
Citat: The Complex PTSD Workbook. Arielle Schwartz, 2016.
Min mission
Min mission är att skapa en plats där varje utsatt kvinna får hjälp att förstå sig själv, får bli sedd och bekräftad i en trygg miljö av kvinnor med liknande erfarenheter och får verktygen & stödet att läka.
Min mission är även att bidra till en samhällsförändring där övergrepp förebyggs och utsatta får den vård de behöver.
Jag börjar i Sverige, därav "jag är 1 av 25". Globalt är siffran snarare 1 av 20. Därför kommer jag även säga ”I'am 1 of 20”. Sanningen är att vi är för många.
Jo du kan visst
Jo du kan visst må bättre och du är inte ensam.
Det tar tid att läka, man behöver hjälp, men det går! Programmet ger dig autonomi & gemenskap. Två helt avgörande friskfaktorer.
Jag är inte läkare eller psykolog, men jag är överlevare. Verksamheten är inte istället för vård. Men det här kommer vara en plats att få hjälp och läka på.
